D. ..et dödande önskar
Mest av allt döden
åt det mest levande

Och det mest levande
önskar mest av allt

Livet åt det dödande
döende.

Så uppehåller sig de
Båda
tätt intill varandra

utan att kunna ge vika.
Ifrån den andres sida


Som ett oförlöst
Fågelägg vilande

På ett torrt gammalt
Sprucket träkors

Av förgången synd

I en kyrka som släpper
in solens första strålar

genom tjockt glas till
ett fruset stengolv

Utan att be om lov.

Strax innan några
fåtaliga besökare

hukande träder
in där

Och hon med alla sina
sparade sommarlov

Sitter osynligt på
en sliten träbänk

Och väntar förlåtande
in dig och ingen annan.