Hon tyckte inte längre att det passade 

sig att börja alla meningar med hon 

så hon kapade det. Mitt i kapningen 

hur förklara inre skeenden när vi 

själva inte förstår dem. Stressen 

kände hon samtidigt som närheten 

växte. Den där känslan av att ta sig 

längst upp och gå in i personalrummet 

för att hämta kaffe och lämna rummet 

utan kaffekoppen. Den brännande 

känslan av att behöva gråta. 

Vad hittas när vi söker långt in- 

sitter mycket still och tyst? 

Kanske hade hon glömt hur det var att

på allvar kalla sig människa.