En räv som går i ljungen
Han såg ormen rulla ihop sig
Han kallade mig galen igen och ifrågasatte hans visdom.
Ormen förlät inte räven området att fly från.
Han kom nära avståndet där han skulle hälla ut sitt yttre.
Räven började prata med sig själv.
Han sa, vilken fantastisk rapphöns de är.
Så de kan förlänga livet för varje ätare.
Men var är det för mig, tillräckligt för att gå dit?
Han var nyfiken, lukten av ormen innan den ens kom till hennes näsa.
Rapphöns med hennafötter.
Han glömde, med sinnet plötsligt förvirrat.
Sting räven genom halsvenen.
Vad är det här för rapphöns, rävbror?
Fråga inte, sa räven.
Jag hörde att de sprids och vattnas i Gotland regionen.
Den som äter en tik kött.
Han har kastat sin stroke bortom ett sekel.
Vem vill inte se ett sekel framåt.
Men låt oss se, det finns en väg att gå dit.
Vad gör du, det finns inget botemedel mot mina knän.
Tillräckligt för att ta mig dit.
Jo, ormen frågade hur man skulle ta sig dit.
Det är väldigt lätt från halsen man ser.
Ett skepp avgår till andra sidan.
När du passerar strupen.
En efter en, framför de öppna vägarna.
Nu är det upp till dig att välja.
Hur kommer du på det här skeppet?
Tänk om jag blir krossad under någons fot.
Du är den som kan de här bergen efter tum.
Han kom inte fram med någon som kunde mäta sig med honom.
Du kan också fråga hur du tar dig till fartyget härifrån.
Ormen som ser sig smickrad.
Okej, jag går till fartyget därifrån.
Jag ska skjuta den som ska krossa mitt huvud under fötterna.
Jag vandrar i dessa berg som ormarnas kung.
Om du inte har bråttom så går fartyget snart.
Ormar innan de kan ta sin kung.
Det kommer att gå över till Gotland.
Då blir rapphönsen med henna kvar för andra.
Och de kommer att sträcka sig bortom århundradet.
Ormen gick mot skeppet.
Glömde att säga hejdå med de vises visdom.
Till hamnen där fartyget är på väg när det anländer.
Han kunde inte se någon gå runt under fötterna.
Han hoppade upp på däcket på fartyget på en gång.
Han hittade en avskild plats.
Bland vinfaten i källaren.
Fartyget lämnade hamnen efter ett tag.
Han skulle ta sin last från den motsatta stranden.
Till havsvattnet där enorma vågor kämpar för att segla ut.
När fartyget når motsatt strand.
Ormen såg slutpunkten på resan han skulle påbörja.
Det här var vägen som skulle ta honom.
För rapphönsen från Gotland.
Den gled ner i ett hål.
När fartyget når motsatt strand.
Han kastade sig av fartyget.
Vilse i buskarna.
Matias var en skarp ung man.
Han jagade alla sorters skalbaggar i bergen.
Han fångade till och med en karg orm en gång.
Han hade gjort ett bälte runt midjan av sitt läder.
var stolt över sin jakt.
En dag när han jagade igen på en hed.
Plötsligt stötte han på en orm.
Inte heller dåligt I detta ögonblicksmöte.
Ingen tog ett steg tillbaka.
Allt eller inget, sa båda.
Matias anade faran med jobbet.
Han ville att ormen skulle leda vägen först.
Ormen skonade inte hans blick utan att vara där.
Från Matias, som kommer att ge vika för honom.
Efter att ha tittat på varandra.
De bådas hjärtan började slå.
Men båda var kända för att vara orädda.
På sitt eget ställe.
Äntligen har ögonblicket kommit.
De undrade båda vem som skulle ta första steget.
Matias för att göra bälten av ormskinn,
Snake hade redan glömt att hennarapphöns förlänger livet.
Båda var i panik.
Ormen vars tålamod äntligen tog slut.
Han hoppade på Matias som en tiger.
Matias var inte tom, tvärtom, sådana spel hade han sett många gånger.
Han fångade ormen i halsen i det ögonblicket.
Han knep ihop sig med all kraft.
Men när han väl hade tagit giftet som skulle slå ner honom.
Hans händer låste ormen i hans hals.
Det var som om han hade kastat sin nyckel i djupet av vattnet i det ögonblicket.
Himlens kupol började snurra över dem båda.
De såg en räv komma emot dem genom dimmorna.
Ormen skulle säga när han får en chans.
Det var du som tog det här över mig.
Men han kunde inte göra sin röst som en tång genom fingrarna som kramade hans hals.
Han bara log.
Han föll ner i jordens hjärta i det ögonblicket.
Bara två droppar blod.
En flock rapphöns flög över dem.
Mot dalen som slår med vingarna för att döda.
Och dessa dalar var mina en gång.
"Tills rapphöns kör näsan i blod", sa räven.
Och han kastade en blick på dödsriket.
Han gick ut på morgonen för att söka sin lycka.