När jag var barn, sydde kvinnor i byn amuletter till sina nyfödda barn, först hittade de en trasa och fyllde den med vad de kunde hitta som kycklingskit, hästskit, hundskit, och sy den i en triangelform och häng den runt barnets hals.
Det fanns ingenting i bönens namn, men det var uppenbart att denna tradition fortsatte att fungera.
När någon träffade barnet gick deras ögon först till amuletten som hängde som en medalj runt barnets hals, och sedan tog de hand om barnet.
Så om det fanns en negativ energi i betraktaren av amuletten, skulle den först komma i kontakt med skithögen och sedan förlora sin effekt och energin som skulle göra barnet obekvämt eller sjukt gick till spillo.
Eftersom detta var tron, visste alla vad amuletten var till för och vad som fanns i den, och ingen skulle förakta någon.
Med andra ord, någon som skulle älska barnet skulle se att barnet hade en skitgjord amulett i halsen och skulle förstå.
Under tiden köpte jag ett bärbart modem genom att koppla internet till huset så litet att det är som ett nyfött barn.
Hans skicklighet är stor eller stor, han kan hantera både datorn, telefonen och tv:n, det vill säga han gör många saker tillsammans.
Jag sa att det definitivt borde övervägas eftersom han styr världen med sin knytnävestorlek.
Då var det nödvändigt att göra en amulett, jag gick ut och samlade kattskit och fågelskit från trädgårdarna, stoppade in det i en trasa, sydde runt kanterna och hängde det runt halsen.
Jag hoppas att det kommer att förhindra att det försämras på kort tid, så om det skyddar bebisarna så hoppas jag att det skyddar det också.