En makt växte fram, denna makt har alltid funnits, och med tiden hade den en viss dominans över de andra, men kunde inte helt kontrollera den.
Dessa makter gick in i kriget för att nå den största makten sinsemellan och kämpade sig fram.
Kraften som skapades och försökte kontrollera de andra förvandlades till tidens största vampyr i processen och började nå även de mörka fläckarna som andra inte kunde nå.
Detta träffade varje plats han passerade och överförde omedelbart till sig själv vilken kraft som fanns i det föremålet.
Han sa, jag tror att jag största är de runt omkring mig.
Dessa existerande makter kom till slutsatsen att det inte fanns någon annan makt än de själva och styrde världen enligt deras egna sinnen.
När de kontrollerade världen trodde de att de är skaparna av universum och att det inte finns någon annan kraft än dem själva, för det finns ingen plats där de inte har satt sin fot, utan detta var ett manuellt sökande, ett manuellt skapande.
Den stora vampyren mötte en okänd kraft utanför sig själv i det mest otillgängliga universum och kraschade in i det med stor hastighet.
Motkraften försvarade sig och parerade den stora vampyrens smäll i en salva.
Den stora vampyren blev bedövad, och detta var en händelse utan motstycke, för han hade ännu inte utvecklat styrkan att motverka denna påverkan.
När den stora vampyren slog till försvarade motmakten sig alltid och vid något tillfälle kontrade den mot den stora vampyren och gjorde ett effektivt anfall.
Under tiden fattade den stora vampyren faran med situationen och sa: "Vem är du?"
För att alla hans träffar var bortkastade.
Motkraften sa att han också var en vampyr och kom från filmvärlden.
Så det var vad som hände.
Sedan universums skapelse har det funnits två krafter, varav den ena är den manuella ordningen som vi läser från de heliga böckerna, som är de historiska fakta vi känner till, och den verkliga kraften som består av filmvärlden och kopplade allt till automatisk.
Denna kraft fungerar på filmnivå, som TV, dator, internet och mobiltelefoner vi använder nu.
Eftersom denna teknik inte är i manuell ordning, återspeglas den i tiden och sammanfaller med slutpunkten.
Vad som än verkar viktigt, såsom profetior, kungadömen, politik, stamordningar, flerpartiordnar, helgon, välsignade personer, är produkterna av den manuella ordningen.
De trodde att de var den största makten eftersom de inte kände till det där otroliga kamerasystemet i filmvärlden, när de såg närvaron av vampyren komma från kameran, då insåg de att de inte är allt.
Efter att den stora vampyren insåg att han inte kunde slåss och besegra vampyren som dök upp på kameran, förstod han en annan formation av universum genom honom och sa, kom låt oss gå in i ett partnerskap med dig.
Jag åt alltid och sedan lade jag det jag åt i skapelsen, och så småningom skulle det finnas en ätare också, så att jag kan gå in i nya förlossningar.
Men fram till nu har de som åt mig alltid sårat mig för att de var för små.
Nu ska vi först vara släkt och sedan äta upp mig.
Om blodsband kommer mellan oss, kan du bekvämt bära min återfödelse efter mitt nederlag, annars kommer konflikten mellan oss att fortsätta.
Som överenskommet accepterade den stora vampyren den från filmvärlden som sonen och avslöjade den största kraften, sedan åt sonen upp fadern och den andra kraften kom ut.
Tiden gick, fadern såg att vampyren såg att det är omöjligt att hålla jämna steg med sonens hastighet, han kan helt samla själarna på de platser han passerade, till exempel torkar han helt landet han passerade.
Manuel pappa, å andra sidan, kunde bara samla en stad.
När fadern vampyren, o mäktiga son, kom och sätter in mig i denna formation och låt oss verkställa vår dom tillsammans, men filmvampyren accepterade inte detta eftersom det fanns gener i faderns formation som inte kunde ändras och de kunde aldrig anpassa sig till robotsystemet.
Dessa kunde möta de primitiva perioder som mer primitiva människor kunde leva i, de kunde aldrig övergå till atomperioden.
Filmvampyren störde ingenting och på väg till sin egen väg lämnade han efter sig en enorm värld och så många varelser till PAPPA-vampyren, systemet var redan manuellt och skapades av fadervampyren och hans assistenter.
Efter att ha sagt att det inte finns något behov av att störa denna ordning och spela rollen som son, efter att ha ätit upp faderns vampyr utan att skada honom och låtit honom forma sig om, försvann han in i filmvärlden när han kom.
Pappa vampyr sökte efter honom mycket, men han såg att det finns miljarder filmer och miljarder skådespelare som spelar i den.
Han tröttnade av att säga att han skulle hitta något bland dem och sa till världen, gå så långt du kan gå till den falska världen.
Tiden för batteriet, som redan var fäst vid världen, var också slut.
Här kan vi säga att de som förekommer i filmvärlden som varelser, de som förekommer i den manuella världsordningen.
Detta är den största och enda skillnaden mellan människor, eftersom manualer inte kan byta till filmvärlden och de kan inte byta till manuella världen och blanda gener Alla kan förvandla sig på plats, men pappan lyckas komma in i filmvärlden med vampyrblodsband.
Systemet han lämnade efter sig, å andra sidan, genomgår en ständig förvandling genom att obevekligt bygga om.
Det är därför det händer igen och igen.