orörda minnen
Läppar som oroar sig för misär
Öden klädda i filmbrödraskap
Passioner som går in i fängelse upp till knät
Nybörjare som rimmar vänskap
Jag känner varken filosofins eländiga eller ögon
Nåväl, här är miraklen som tog sin tillflykt till haven
Där möter han passionen som beskriver hans sinne
Tidigt grått hår, på kommando av den varma vinden
Äventyr av maskulinitet kommer in i vinden
Utan tvekan fortfarande märkbar
De första dikterna av den ursprungliga födda gråten
Otyglad stolthet bär sin vrede
Henpecked lämnar sin första kärlek
Samtidigt som de skildrar blåögda bedömningar
Han lever mot sitt mystiska språk
Det är fortfarande den mogna som lämnat
Diskuterar att födas till en magiker till världen
Hennes läppar är lappade när hon bärs
Blicken stannar, du går tillbaka
Till de heliga sångerna som tog sin tillflykt i shejkens anda
Gäldenären fortsätter att slå in tobak i svartsjukans ögon
när det känns igen
Det är inte kvinnan som fuskar där, det är hennes sorg.
Bara i de glada skakningarna in i badet
Detta är i alla fall ödets hatt