Strukturer  som i grunden rör demokrati 

begreppet. Hur få får rösta i en demokrati och ännu

kallas för det och 

Sverige är i sanning därmed längre ifrån fred 

än på 1970-talet. 

Det enda hon skriver om är politik, om individualismen

som tog över det svenska samhälle,  förstås en rad

punkter att nedteckna. 

världens demokrati? 

Anar att de västerländska samhällena 

gått igenom en relativt synkroniserad förändring där 

nyliberalism, kapitalism tagit över de slitna folkhemsbyggets

större fokusering på solidaritet. Vinstintressen har kommit in, 

bostadsmarknaden till för en rik vit medelklass i de större svenska 

städerna. Kärleken beskriven i en allt trängre mediagranskad likriktad 

social kontext. Det stinker osäkerhet på de svenska gatorna och rovdjuren 

inom oss får ta all den plats som finns kvar. Vad finns egentligen kvar att tro

på när unga vuxna trängs om jobben, bostäderna. 

Fred. Ett ord svår att ens onanera sig till sömns med då

nedvetandet sovit sig igenom hela tre decennier. Minns 

vi ens smaken av solidaritet av de naivaste drömmar våra 

föräldrar bar på under slutet av folkhemsbygget? 

Fred. Fri från väpnade konflikter, egoism och samhälleliga 

negativa strukturer. Fri att önska sig att vara någon, att bli 

hjälpt i nöden, så fri att jag tror att det lönar sig att säga 

hela min mening på en svensk arbetsplatsträff. Facket? 

Är det någon som kallar det något annat än tandlöst ? 

Kriget är nära i det svenska samhället och det är så skönt 

att ösa skit över Ryssland, betrakta vansinnets topp och 

förfära sig, så lätt att gnida sig mot Natos festande former 

i stunder då vi mest av allt vill bli skyddade inpå bara livet. 

Så lätt att glömma. Hur fredsskapande är Nato sett i 

backspegeln och hur jävla nära är vårt eget land från 

rädslans yttersta maktmedel. Klasskampen strypt, 

och  inte en enda vettig skärpt ungdom som 

går med i de politiska ungdomsförbunden 

allt hänger ihop ihop allt gungar och var det Theatcher 

ekonomins sätt att mäta det omätbara som spridit 

en sådan ormgrop att ingen får tag i svansen för att 

inga svansar går att finna i de mönster som vi byggt 

upp våra samhällen kring. 

på kvällarna försöker jag se väst ur Rysslands blick 

och ibland sympatiserar jag så att det värker i hjärtat 

ytligheten, kommersialismen och ibland blöder jag 

ymnigt under det skal jag gömmer mig under 

för att orka tro att min chef, mina statschefer, 

mitt land någonsin ska överraska mig tillräckligt 

att jag på allvar faktiskt skulle leka med tanken på

att vilja älska med ordet fred. 

Det vackraste ordet att drömma likt demokratin 

den sanna. Ord likt process, rörelse till 

men aldrig en stilla källa.