Jag förundras över ljuset.
Dagarna blir längre.
Dragkampen mellan vinter och vår ger luften
en friskhet att andas ner i lungorna.
Vårfåglarna sjunger nära till
och det är vackert.
De sjunger själva livets sång, pånyttfödelsen.
Förväntan, tillblivelse och hopp
om trädens bjudande knoppar.
En annan sång sjunges inte långt härifrån,
i Ukraina.
Förödelsens och förintandets sång.
Kalasnikovs smattrar, bomber faller tungt över människor och byggnader, kemvapen sprejar lungor.
Samtidigt ljuder också kampens sång från källare,
i gömda skrymslen, i förödda byar,
från mödrar och deras barn på flykt som bär på viljan att återvända till det land som ännu med stark vilja försvaras och vill resas upp ur dess spillror.
Ett självständigt Ukraina!