Hon brukade…

Hon brukade gå förbi hyllorna i affären, det var inget hon behövde
sen brukade hon sätta sig på ett kafé och vänta på att kaffet kallnade,
hon var ändå inte sugen,

och om hon kunde se havet fastnade blicken där, men hon brukade inte sola,
vad var det för mening med det? Hon brukade promenera istället, så att tiden gick, komma tillbaka lite svettig, men hon brukade inte tänka på det, för då var det dags att äta , hon brukade äta tills allt svartnade, helst hamburgare

då skulle klockan vara nio, för då brukade hon lägga sig, och om någon ringde brukade hon inte svara, det fanns nästan aldrig något att säga, särskilt inte då, och om någon kom till dörren brukade hon sitta alldeles stilla och hålla andan tills de gick,

ingen ville ändå se henne, inte egentligen

Hon brukade sova till fem så hon kunde gå ut och promenera när ingen syntes till, det var skönast så, luften var sval och att låtsas att världen var öde passade henne, människorna på gångvägen brukade alltid titta på henne, och eftersom hon inte ville titta tillbaka var det bättre att de inte fanns.

Sen brukade hon dansa i vardagsrummet men ingen såg
att hon bara stod där.

Hon minns inte det nu.
Som man inte minns att man gick runt i strumpor hela vintern