Det har lossnat något
en stämma som sägs vara min
en frekvens jag aldrig sökt

jag hör allt jag säger
jag lyssnar kanske är det för första gången
jag lossnar men vet inte exakt från vad

flagor faller utan förvarning
min röst flyter i väg på ljudvågorna
utom räckvidd

så märkligt

som trädet på hösten
ger upp alla löv
och står med kala grenar i luften
och ändå fortfarande är

ett träd

så finns jag ännu
men tröstar mig långt inne där min röst hittills legat
i orubbat bo

känner mig för med händerna mot väggarna
letar avtryck letar källan
till det brus som uppstått

i avsaknad av klarhet grumlar jag lite tyst

så märkligt

som när gränser luckras upp och man inser först då
att det funnits gränser
eller tvärtom

när man kommer fram till horisonten
ser man den bara när man vänder sig om
den ligger kvar därifrån man kom