Jag har tänkt endel på kärlek
Varför kan kärlek så obevekligt tränga sig på
Spira som vårnytt gräs
Hittar fram på snåriga stigar där ingen tidigare satt sin fot.
Ibland går kärleken vilse på samma väg som leder hem
Kärleken skapar nytt som i en skog som eldhärjats av brand
Det är en stark och okuvad storm som sedan plötsligt
ömsint kan vagga dig stilla till sömns
Kärlek kan
brista
mistas
Vistas osynlig i ett liv där ingen vårdar den
Den kan likväl ta ut sin rätt och skrika högt om den behöver höras
Är det inte ganska lustigt