God morgon kära skrivarvänner.
Klockan är nu 05.13 och jag kan inte sova.
Har legat vaken sedan 03.30
och nu ger jag upp den varma goa sängen
för en tidig kopp med malva te.
Kroppen och jag är inte riktigt överens om
hur mycket sömn vi behöver.
"Artroskillarna, eller som jag kallar dem, "värkmästarna"
tycker det räcker med två till tre timmars sömn,
och "fibromyalgikärringarna" applåderar och håller med.
Astmagruppen protesterar dock med mig,
de vill ha mer lugn och ro, värme och rogivande sömn
för att kunna ligga lågt och bearbeta mina trånga luftvägar.
Men "värkmästarna" och "fibromyalgikärringarna"
har bestämt sig för ett nytt party i min kropp,
och då är det bara att kapitulera för stunden.

Det gör jag med ovan sagda kopp rykande hett malvate,
för att straxt ta till det tunga artilleriet..."soldaterna"
Paracetamol 1 g och Naproxen 1g,
de står alltid beredda, fullt stridsutrustade för att kunna
bistå mig under de värsta raiderna och anfallen.
Skulle deras motattack inte få full effekt, då kallas de
tuffare "legionärerna" in, nämligen de hårdbarkade
"Morfin Legionova" killar man inte gärna bråkar med.
De smyger sig på fienden tyst och snabbt, lägger sig i bakhåll,
och pang där förintar de alla mina fiender på mindre än
en halvtimma, de killarna kan sitt jobb!
Sedan kontaktar de det akuta sjukvårdsteamet, Astmasprayerna"
som kommer och ger lindring till alla de skadade små fibrerna
i mina luftvägar, ger mig syre och öppnar upp luftvägarna igen.
Jag är innerligt glad att jag har dessa grupper till min hjälp,
annars vore livet outhärdligt mellan varven.