minnesbilder som flashar förbi
punkterar sinnesfriden med sina sylvassa kanter

en glimt här
en glimt där
skolan
gatan
regnet
tystnaden

skriken som ekar
skriken som hotar
skriken på hjälp
de tysta

försöker pussla ihop de blödande bitarna
försöker fånga upp dem med mina händer
men de glider mellan fingrarna och stannar

aldrig

tillräckligt länge för att kunna hinna sörjas färdigt

kappan av skam håller på att ramla av mig
och i och med det blir mina steg lättare
men hinnan av sorg är seg och tröttsam och bromsar det som vill blomstra

tittar upp mot himlen och sätter mig själv på molnkanten däruppe

solen värmer och vinden kyler

under mig breder världen ut sig på behövligt avstånd
ovanför mig sträcker oändligheten ut sina armar mot mig