Mittemellan
minnesbilder som flashar förbi
punkterar sinnesfriden med sina sylvassa kanter
en glimt här
en glimt där
skolan
gatan
regnet
tystnaden
skriken som ekar
skriken som hotar
skriken på hjälp
de tysta
försöker pussla ihop de blödande bitarna
försöker fånga upp dem med mina händer
men de glider mellan fingrarna och stannar
aldrig
tillräckligt länge för att kunna hinna sörjas färdigt
kappan av skam håller på att ramla av mig
och i och med det blir mina steg lättare
men hinnan av sorg är seg och tröttsam och bromsar det som vill blomstra
tittar upp mot himlen och sätter mig själv på molnkanten däruppe
solen värmer och vinden kyler
under mig breder världen ut sig på behövligt avstånd
ovanför mig sträcker oändligheten ut sina armar mot mig