Inatt är hjärnan i högvarv.
Ännu en gång.
Minnen, ånger och sorg.
Ångesten kryper under huden.
Gnager på benmärg..
Känns som lungorna dras åt.
Ett helvetesgap,
Utan pardon,
Sliter i mig..
För att förgöra det jag är.
Smärtan som bedövar.
Som bryter ner.
Sorgen av att inte räcka till.
Inte vara god nog.
Åt någon alls..
Även fast jag vet.
Denna bilden, av mig, är bara min egen.
Min självbild.
Mitt självhat.

Jag vill bara befrias.
Från detta dödligt giftiga.
Övervinna den längtan.
Som jag burit så länge.
Detta ok som tynger.
Önskan att försvinna..
I det eviga mörkret.

Jag vill bara vilja leva.
Utan ångest.
Utan självhatet.
Utan sorgen.
Vill vara fri.