det susar, surrar, ilar

om natten utanför

min inbillade cell

aldrig påminner ljuden

så mycket om väsen

som nästan tystnad

för den orosvridna

och jag vill bära in barnet hit,

sova, stryka bort min ängslan

men handen över hans panna

det där med barn och hur

de ser ut när de sover

jag undrar om du någonsin sett mig så

jag ser barn i släta sovkroppar

och ynnesten i att vara intill

men det är bålgetingsommar nu

och vi är ensamma här