Mitt liv, min slöja...

Mitt liv med mina systrars kämpande i ett slöjtäckt land,
osynliga tårar täckta med slöjans mörka sorgeband.

Instängd i min mörka ensamhet med min längtan så öm,
fria kvinnor utan slöjor, morgondagens dröm.

Tittar mig i spegeln, känsla dystert instängd,
fängelse, spöstraff, månde ingen syster bli hängd.

Vi vill skratta, vi vill dansa, vi vill njuta livet,
på tavlan två kvinnliga moralpoliser tecknade, nu är det förbjudna skrivet.

Längtan fri tills befrielsedagen kommer med omtanke, kärlek och skratt,
firande världen runt både dag och natt.

Mina tecknade tavlor ska visa vårt nya liv, vår förebild,
kvinnorna vill från denna klädsel bli skild.

Så här får det inte pågå,
detta måste hela världen förstå.

JS Örjan