som efter många årgångars varierande miljöer och karaktärsdrag, vid denna återkomst skrivs i poetiskt uppradad form snarare än prosa (hursomhelst inom vad som alltmer kommit att bli mitt fält "meta-deckare")
Gustens Höstliga Mysterium, andra kapitlet
Plötsligt lyser det till skarpt orange blänk bortifrån Ottos hus en bit upp på berget och slocknar snabbt som om någon just var extra effektiv i att antingen visa eller dölja motiv. Besynnerligt beteende! tycker Gusten emedan Otto alltid framstått lugnt balanserad och naturligt kalkylerad, jo lagom genomtänkt i varje sidas vändning
som en riktigt god bok från parallella klassen denne schackbonde som aldrig ville bli kung, dock potentiell professor även bra på idrott. Otto var ju en bland Gustens ganska bästa barndomskompisar som kunde hålla hus vid träsket sökandes nån mystisk bläckfisk men blott finna spår av grävling. Numera mannen bor stabilt och stort däruppe med sin nya fina familj förmodligen - flera tecken
från internet tyder på detta. Setts har de ingalunda gjort sedan dryga tjoget fullvuxna år; så nu darrar på manchetterna en smula Gusten medan just startar sin husbil i syfte att svänga upp en kontrollrunda bortemot Ottos lilla slott. Oerhört gropig har grusvägen blivit längs allt mer leriga diken i novemberdimman som redan har käkat upp dessa solklara oktoberblad. Till sist öppnar sig glimten av ett hederligt trästaket kring hypermoderna trädgårdsdjur självlysande.
Fri vers
(Prosapoesi)
av
TrollTörnTrappan
Läst 84 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2022-11-06 20:31
|
Nästa text
Föregående TrollTörnTrappan
Senast publicerade
Kuliss #35 : mitt i Mariestad Grönluvan följer Drakstigen, kapitel 7 Hyresgäst 014 : Josephine Syrénkvist Grönluvan följer Drakstigen, kapitel 6 Nedtonad Förfining Upptrappas (stafett 133) Tavla 4 : Förlovningstankar Grönluvan följer Drakstigen, kapitel 5 Gungbräda #25 : Därute Upptar Härinne Se alla |