Svetten lackar, vilken otäck dröm,
världen i karantän, omtumlad så öm.

Känner min kropp, känner mig frisk,
viruset Convid 19, hög risk.

Handen släpper taget, avstånd gäller,
ligger vaken, mardröm eller.

Tomheten på gator och torg,
musiken tystnat i denna virusfyllda sorg.

Världen står stilla trots att solen ler,
undrar kan jag resa till varma landet något mer.

Människor kryper in under sina ansiktsskydd,
från media hörs, bygg ditt eget livets skydd.

Kärlekens närhet en bristvara,
distans till varandra i livet fara.

Kramen som uteblev, saknaden är stor,
känslor kyligt varma, världen utan skyddsskor.

Lyssnar till morgonens tystnad,
nedsläckt liv, nedsläckt land, nedsläckt stad.

Dricker mitt kaffe, mardröm eller......

JS Örjan