Köpmansgatan i juleskrud,
snön singlar sakta ner.
Överallt råder full aktivitet,
shoppingkassar vart man än ser.

Hon ska inga klappar handla,
för till vem ska hon köpa dom?
Till föräldrar sedan länge borta
eller till det barn som aldrig kom.

Hon skyndar fram med blicken sänkt
vill stänga ute all julmentalitet.
Vill hem till det som vanligt är,
hennes fyra väggar och ensamhet.

Hon tänder en värmande brasa
som blir hennes sällskap för kvällen.
Julen är inte längre för henne,
fokus på annat - överlevnadsmodellen.

Dessa dagar som känns in i märgen
hur det blev, den stora saknaden.
Hon vet att det så småningom lättar,
det kommer snart en ny vår igen.