Det känns så hemskt när en människa far illa,
hemskheter, vad har du för ful frilla.

Den ensamme kämpar i den nertryckta sitsen,
hjälper inte att dra senaste vitsen.

Tårar i natten kan inte sova,
snällhet kan du mig lova.

Dagarna känns långsamt besvärliga,
mina känslor, mina tankar förfärliga.

Svårt, värre, hemskt att vara utsatt,
oro, stress både dag som natt.

Mobbning hos vuxna inte alls ovanligt,
arbetsplatsen kan bli en krutrök så lurigt.

Den som mobbaren med makt fått smaka,
skriker hur ska jag komma tillbaka.

JS Örjan