Mitt namn är Birgitta och mitt glas är halvfullt. En mörk sjudande soppa i en bägare av transparent plast stoltserande på mitt vita campingbord, väl medveten om att den fyller en viktig funktion i mitt liv. Musiken är slut. Lasse-Stefans på samma uppdrag som smörjan i glaset. Lättnad.

En liten klunk. Ett steg närmre kemisk lycka. Ja, att förskansa sig i ett välpolerat förtält är att leta sig ner för fel stig, det råder ingen tvekan i mitt inre, det bara blev så.

För när ditt liv från tidig ålder bryter ut i blodigt krig, var du som liten måste trösta dig själv efter att klasskompisarna försökt sätta eld på dig. När du redan i de första åren blivit tvungen att bryta dig själv på mitten för att förtjäna ditt mors gillande och när du varje morgon måste intala dig själv att du inte alls bryr dig om att dina ben ser ut som upp och nedvända frågetecken och att ingen vill ha dig. Då står inte dina livsbeslut helt till ditt förfogande. Du får två val. Res dig och slåss för kärleken till livet eller dö och kom aldrig tillbaka!

Fem år gammal blickade jag ut över slagfältet, jag smidde modiga planer och talade inför mina trupper.

– Det här kommer bli ett härsket krig! En segdragen kamp! Men sanna mina ord tappra såtar av tårar och grus, sanna mina ord. En dag, om många, kanske hundra år från nu, så står jag här igen, med segern och upprättelsen i min hand. Gud vare med oss.

Med ljus gråtmild stämma talade jag, ensam, liten. Men min röst blev hörd.
Nu kanske du börjar förstå varför jag sitter i ett ombonat förtält med en avslagen grogg som trånar efter att få följa sin mission. Min väg var inte rak. Jag sprang i fienden svagaste luckor och sökte styrka var jag fann den. Utmattad sprang jag oftast nerförsbacke.

Det sägs att vägen till helvetet är full av goda gärningar. Min väg var bestämd att gå där igenom. De goda gärningarna lyser nu upp min väg. Leden är väldigt krokig och nu sitter jag till synes fast i ett snår av självförnekelse. Men kampen fortsätter! Min general, min drottning på vingliga ben, den femåriga fältherren med skenor. Hennes profetia ska slå in, hennes sak ska inte gå förlorad. Jag är inte uträknad tro mig. Förlorade bara luften för en stund.