Filmregissören kontra psykoanalytikern
båda verksamma i lidandets diskurs.

Om Johanssons bakgrund vet jag ingenting
annat än att han är utbildad bl a i Paris
och har samarbetat med en rad kända
analytiker i sin teoretiska utveckling.

Östlund lär vara Sveriges stora filmskaparnamn
sedan flera år tillbaka, med sådana titlar som
FAMILJ IGEN, GITARRMONGOT, PLAY,
TURIST, DE OFRIVILLIGA, THE SQUARE
och nu senast The Triangle of Sadness.


Johansson är en av alla många nyskapare
och nytolkare av Freud men utgår oftast från
de mest orubbliga tankarna om det omedvetnas
kraft, drömmarnas otroliga förmåga att i bild
berätta om oss själva och vår omvärldsperception
utifrån vårt behov av att vara i kontakt med
andra och skapa betydelsefulla relationer.

Att lyssna på honom är en njutning för
känslan för mångfald och rätten att
misslyckas, göra fel och tala emot oss själva.
Livet är motsägelsefullt skulle kunna vara
hans ordspråk. Det är mycket kärlek eller
åtminstone längtan efter kärlek som denne
Per Magnus känner och visar att han känner,
när han talar.


Ruben Östlund är framför allt konstnär
skulle jag säga. Tänk samtidigt Salvador Dali,
Picasso och kanske en gnutta Roy Andersson
med sina stiliserade ( steriliserade ) fotograferade,
levande målningar.

Det lilla jag vet om hans bakgrund är att hans
familj tydligen sprack och pappan var borta
länge, länge och att Ruben i kortfilmen
"Familj igen" följer sina föräldrars försök
att få ihop relationen igen. Jag kan inte svära
på att det gick eftersom jag inte sett filmen.
Minns jag rätt skulle "glappet" ha varit över 20 år.

Kanske det har legat till grund för det starkt
och ofta förekommande surrealistiska innehållet
i hans produktion. Surrealistiska OCH ett slags
sorgset äckel.

Människorna har extremt svårt att se varandra
i ögonen för att ha en nära mänsklig, varm
kontakt med varandra utan verkligheten
handlar i stället om "sjuka" upplevelser,
makabra möten och svårigheten att
känna. Framför allt kärlek.

Man längtar i film efter film efter att "det
ska bli bra" nån gång.

Och den som väntar på något gott...

Vi ska vara stolta över att vi har dessa
"lidandets" utforskare ibland oss.