... för allt det där
jag annars inte har tid för
när du finns hos mig här ...

Ty i närvaron av din frånvaro
får jag tid att tänka över
saker och ting ...

Speciellt vad avser
sådant jag ej
så ofta tänker på
när jag är tillsammans med dig ...

Saker som då 
inte känns så väsentligt
att fundera och tänka på 
när allt som rör sig här omkring
är fullbokat av 
precis allt och ingenting
som för dig och mig tillsammans
skänker vår relation
innehåll, innebörd och mening
vilket i allra ljuvaste förening
för oss är det som är mest väsentligt
och verkligen betyder någonting ...

Men när jag är alldeles så här
fullständigt ensam med mig själv
får jag äntligen tid
för att kunna känna och se
hur djävligt allting egentligen är ...

Det finns liksom inte någonting
som avleder mina funderingar
utan allt det ingenting 
som ensamheten i sig
bjuder mig tid för att 
såväl se, inse som så ock förstå,
låter mina tankar och funderingar
fokusera på att riktigt ordentligt
få utforska, finna ut och utveckla
allt det där genomdjävliga
som alltid finns där 
och som så ock alltid funnits
men som också fort jämt
kommer att finnas häromkring ...

Allt det där 
jag inte har så mycket tid
att ens hinna tänka på
när du är här ...

Allt det där
som när du ej är här
och jag är alldeles mol alen
fyller ut tomrummet i min ensamhet
och blir till det som är
hela mina aktuella verklighet ...

Allt det där
som tillsammans med dig
är någonting
jag ej ens ägnar mer än 
blott något ögonblicks reflektion ...

... men som nu när jag är alldeles själv
och äntligen får tid att tänka på saken
gör det stört omöjligt för mig att somna
och därmed säkerställer
att jag under ensamma nätter
garanterat håller mig fullständigt vaken ...

Och när jag nu verkligen
får tid att fundera över
allt det som är 
utan att behöva distraheras av allt det där
som tar upp alla mina tankar 
och hela mitt känsloliv
när du är hos mig här ...

... Inser jag hur förbannat mycket
det är i världen 
som ger anledning till
att förlora hoppet inför framtiden
och tilltron till mänsklighetens förmåga
att komma till rätta med allt lidande,
svält och andra misserabiliteter
som ständigt pågår runtomkring
oavsett om du är med mig eller ej
under min vandring på vägen genom livet ...

- Det får mig att se och förstå
hur mycket mer smärta
än den jag just nu känner plåga mitt hjärta
världen rymmer ändå ...

Men sen dyker en liten förunderlig
och synnerligen irriterande tanke 
upp och krånglar till 
allt det här jag nu kommit till insikt om ...

- Hur kommer det sig
att när du är tillsammans med mig
jag känner såväl hopp inför framtiden
som tillit till såväl min egen
som din, liksom hela mänsklighetens förmåga
och jämväl vilja till
att genom att fokusera på kärleken
och allt det goda som livet
genom alla sina möjligheter bjuder på,
söka finna såväl svaret som lösningen
på hur  vi var och en för sig som individer
och tillsammans i samverkan
ska kunna minska det som 
så många i sin ensamhet upplever som 
en olidligt skrämmande verklig plåga ... ?

- En synnerligen besvärande fråga ...

... då den berättar för mig
hur väsentligt det är
att jag värdesätter och tar vara på
allt det underbara jag genom kärleken
och allt det andra jag upplever med dig
när du är tillsammans med mig ...

Ty om vi alla var och en
som får njuta livets möjligheter
tar vara på och värdesätter
alla dessa goda och många gånger
helt underbara realiteter ...

... så kanske vi sprider
vår lycka och framgång
på ett sådant sätt
att det skulle kunna skänka fler
möjlighet att åtminstone få se
att livet har någonting annat
än blott djävligheter att dem ge ...

Något som kanske skänker inspiration
och ger en liten vägledning till
hur och att
de faktiskt också själva kan
oavsett om de är kvinna eller man
om de verkligen så vill
kan finna ut
hur de kan förändra sin situation
till någonting som åtminstone
är lite bättre än vad den varit förut ...

- Ett första steg mot att 
få helvetet de upplever
och så ock kanske lever i
att äntligen närma sig ett slut ...

Det lär väl inte ske 
över en natt
utan kommer säkerligen
att ta väsentligt längre tid ...

Men utan medvetenhet
om  hur viktig kärleken är
och om hur väsentligt 
det här med
att få ha någon att leva
och uppleva livet tillsammans med är ...

... är det min övertygelse att
det ej någonsin är möjligt
att få uppleva
hur underbart det känns
när man får känna att man kan
gråta alla sina tårar
och skratta alla sina skratt ...

Det är väl lite kontentan
av alla de funderingar
som sysselsatt mig 
i all den ensamhet
jag har upplevt utan dig
här och nu inatt ...