Dina fotspår var ännu varma när du tog farväl.
Mitt i levandes livspulsen slutade ditt hjärta slå.
Precis som jag drömt om i min ungdom.
Jag vaknade med ansiktet fullt av tårar och kände djup sorg som jag aldrig upplevt i mitt fjortonåriga liv .
När jag var 40 skildes våra liv åt och mitt hjärta fick nu på riktigt uppleva sorgen. Det gjorde fysiskt ont i hjärtat. Som om det bodde glasskärvor inuti. Det blödde, sipprade sorg.
Jag visste inte att sorg kunde upplevas så.
Senare trädde lyckan fram som en varm filt om hjärtat som läkte med tiden.
Den varma lyckan över att få haft dig som min pappa.
Jag var alltid så lycklig bredvid dig, även om livet också skavde och du inte var fullkomlig men vem är det?
Skilda åt i olika livsuniversum.
Din kärlek har varit som en sol och den värmer mig!