Sommar kommer, somnad dotter
stiger strålkransad till dans,
danar dag i daggnyans
driven ur sin disdistans,
banar väg för slyets slåtter.
Där den vana lien slår
flyter hon, som av igår,
fram mot lövkulörens trans.

Mitt i gengångarsäsongen
sommar somnar, kommen dotter
faller ner för gengonggongen
danar dag i slyets slåtter.
Och där liens framfart slår
blir idag liksom igår
blott en bön om än en vår.

Många, långa, stumma stunder
under stjärnkupolens glans,
invid midvintersvidunder
mumlar björn i disdistans,
örnar ekar ton ihärdig,
kom, om än du ej är färdig.