Elisabeth, i onödan säger du,
Ljuvligt, "Älskar icke", det säger du så ljuvligt nu:
I onödan, dessa ord ifrån dig eller L. E. L.
Således hava Xantippas talanger tillämpat så väl:
Ack! Om detta språk stiger upp ur ditt hjärtas inre skikt,
Ber jag dig, andas ut det mindre varsamt och göm din blick.
Endymion, minns du, då Luna försökte väldigt mycket
Till att läka hans kärlek, blev läkt från allt frånsett
Hans dårskap, högmod och lidelse, ty han avled.

Elizabeth it is in vain you say
"Love not"—thou sayest it in so sweet a way:
In vain those words from thee or L. E. L.
Zantippe's talents had enforced so well:
Ah! if that language from thy heart arise,
Breathe it less gently forth—and veil thine eyes.
Endymion, recollect, when Luna tried
To cure his love—was cured of all beside—
His folly—pride—and passion—for he died.





Vill du bliva älskad? - Då låt din själ
Icke avvika från sin närvarande färd!
Bliv allting du nu är och jämväl
Bliv ingenting du icke är.
Så, medelst världen, skall dina lugna vanor,
Din nåd, din mer än fagerhet
Bliva en oändlig sång av lovord
Och kärleken en enkel skyldighet.

Thou wouldst be loved? - then let thy heart
From its present pathway part not!
Being everything which now thou art,
Be nothing which thou art not.
So with the world thy gentle ways,
Thy grace, thy more than beauty,
Shall be an endless theme of praise,
And love - a simple duty.


(Vänligen använd ej dessa översättningar utan tillstånd.)