Orden
jag en gång kunde utantill
har förlorat sin innebörd.

Det gör så ont,
jag famlar förtvivlat efter svar,
längtar efter din lugnande hand.

Det som en gång var jag
ligger krossat
nästintill oigenkännlighet.

Sorgen
har invaderat,
jag är dess fånge nu.

Tystnaden
är allt jag har kvar
när orden upphör att vara.