Den klassiska rödvinsälvan är i teorin en kompromisslös feminist, men i praktiken utpräglad nymfoman som bär koppel av bråddjup ensamhet. Katarina är inget undantag. Hon bor fem våningar närmare Gud, skriver poesi om "provocerade hjärtans klädstorlek" och korsfäster sig mot lakanet när ingen är alldeles intill. Beteendevetaren brukar sitta under skrivbordet och jama som en katt när jag beskriver hur jag dimper ner genom Katarinas brevinkast utan genomtänkt förklaring. Det psykologiska skådespel som hen utövar med sin kattimitation är ett mästerskap i obegriplighet, men jag tror egentligen det mest handlar om att hen saknar stimulerande månskenspromenader. Katarinas stjärnprydda nattlinne är fint, ändå vackrast när det hänger i taklampan. Jag vet inte hur många stjärnfall det finns på tyget, men många är det och snart är jag också ett av dem.

______________