vi får inte förlora oss

i oss själva 

fast det är så lätt gjort

en dag svänger vi

runt en krök

sen är vi vilse

 inget känns bekant, fast ändå

och i slutändan

är vi ändå inte riktigt säkra på

när det egentligen blev fel

och man inser 

fast man försökte

att inte,

så är man förlorad

igen

-

jag har svängt fel förut

villat bort mig 

i skogar, på fält

konstiga trånga hörn

som aldrig sett nåt solljus

man fastnar

det skaver

nya hörn

som inte passar

man är aldrig riktigt säker på

om man varit där förut

man glömmer

tills man minns

jo visst fan

det är bekant

jag känner igen den stenen

trädstammen där borta

hejsan på dig fru spindel 

...

jag förlorade mig visst

igen