En något kall sommarvind
Smekte bröstet
Glädjen riktigt osade
Alla leende människor
Det doftade mänsklig kärlek
Möten
Samtal
Skratt
Sinnena
Alltid med betraktarens ögon
Alltid lite utanför innanför
Utåt
Clownen
Kameleont

Strängarna vibrerar
Av mänskliga öden
Människor
Som inte vet vilken dag det är
Likt väl
Ögon som värmer mig genom natten
Clownen tar och ger
På ett paradoxalt sätt
Själen blir plötsligt avbytare
Spontaniteten dirigerar

I natten pågår den inre striden
Varför
I gryningen sitter ångesten på axeln
Med basebollracket
Slår besinningslöst bland känslor
Tills jag inte vet vad som är rätt

Idag
Knockade jag ångesten
Sommaren svala vind
Smeker min kropp, min själ
Solens strålar värmer