Jag väver en matta av trasor

så många minnen jag får.

Den första bården av färger

från klänningen min som var blå.

Den andra bården är röd

röd som ett blusliv kan bli.

Jag fick den när jag var 17

och ännu ogift och fri.

Den tredje bården, den gröna

är ljus och behaglig att se.

Den är från det första barnet

så under i livet kan ske.

Så har vi den fjärde bården

den är också vacker och ljus.

Jag köpt den för egna pengar

en underbar sidenblus.

Så väver jag den femte bården

den vill jag helst ej tänka på,

den är från min sorgeklänning

när döden skiljde oss två.

Nu färdig är min matta

med minnen ifrån forna dar.

Den skall nu av fötter trampas

men minnena dem har jag kvar.