När marionettdockorna vill att föreställningen ska innehålla mer porr får regissören nog, klipper av trådarna och går i kloster. Det är bättre att vara ensam än att tillbringa dagar med vulgära anarkister som inte längre vill gå månskenspromenader. Problemet är bara det att regissören själv gjort dockorna och när de har trekant utan fördragna gardiner blir det succé.

Regissören som blivit djupt troende drabbas av tvivel när ryktet om det kåta teatersällskapets framgång når klostret. Den konstnärliga ambitionen känns utraderad. Tanken var hela tiden att skapa romantiska spelplatser för politiska diskussioner som alltid slutar i samförstånd. Det kan inte finnas något liv efter detta miserabla skådespel.

Marionettdockorna lever glada dagar, umgås med coola clowner, knarkande gycklare och sätter upp föreställningen varje kväll. Ibland bjuder de på ett extranummer, men de öppnar aldrig fönstret eftersom de kommer blåsa bort utan trådar. Kanske är det därför regissören sitter på klostergården, stirrar på himlen och väntar på någon sorts jävla applåd.

_______