Jag ska aldrig tänka mer
På det som hände då
Säger jag med håret fast i ansiktet
Av tårar, vind och skam.
På kanten av en byggnad
Med säkert tusen våningar under oss
Fick din hand fatt i min
Och du var alltid lite räddare
Kanske för du varit med längre
Och varje gryning var du alltid lite sämre
För att du hade varit med längre
När dina fötter lämnade golvet
När din utandning fortsatte för alltid
Slutade jag andas bara en sekund
För att kunna känna alla dina smärtor
Du just där och då inte kunde känna
men aldrig kommer bli av med
Men när du låg ihopkrupen
Stirrades in i min soffrygg
Med bara aska kvar på en släckt cigg
Och dina tårar kvar i något annat land
Där de nog en gång fastnade
För många år sedan
När du bara hoppades att du skulle dö
Men här i mitt hem och i mina ögon
Blev du aldrig mer
Än den pojke vars hår
Jag drog fingrarna genom på natten
Du var avtrubbad av kylan där i trapphuset
Den februarinatt du blev min vapendragare
02.30, solglasögon och adidasjacka
skakandes av vinterns kyla
Med bara en plastpåse i handen
Och verktyg i en axelremsväska
Som nog hade sett bättre dagar
Lika mycket som det verkade som att du hade
Ett liv, ett slag, en kyss, en vän
Svik mig aldrig igen
Viskade jag när du somnat hos mig
När du satte den felfritt i mitt armveck
Suckade jag och blickarna som möttes
Var vildare än alla djur på savannen
Jag lutade mig så nära dig då
När du sa att det var sista gången
Du hjälpte mig att förstöra mitt liv
Jag viskade då "Ångra aldrig det du gjort"
Mina läppar brände fast på din hud
Och tusen brännsår fick uppenbara sig
Fast du var så trasig inifrån och ut
Kastade jag dig bort hundra gånger
Minst påpekade du när du hörde
Men du ligger kvar i min säng än
Någonstans har du mer än dem
Och när du slår slår du alltid hårt
Snälla, Stanna med mig min vän
Om jag får se ditt ansikte igen
Kommer jag ta det och skänka det
Till månen och havet och skogen
Och allt kvinnligt som finns kvar
För som du räddat mig under så lång tid
(Och kanske än idag gör)
Har du aldrig räddat någon annan
Och som jag räddade dig då
(Och önskar jag kunde igen)
Vill jag aldrig rädda någon annan än dig