Jag stod bredvid min loftsäng och hällde upp vatten i det goda gamla glaset. När jag skulle dricka kom det dock inte en droppe ur glaset. Hällde upp igen och drack, men icke en droppe nådde min törstiga strupe. Såg hur det lilla glaset var besynnerligt tomt, trots att jag nyss hällt upp. Tyckte sedan att jag fyllde på en tredje gång eller rentav fjärde, ur någon flaska som brukar stå på min bokhylla. Tydligen funkade det ej, ty blott luft fanns i mitt gamla glas, när jag höll det upp & ned.

Vaknade och fattade att jag just drömt. Låg kvar i loftsängen, behövde varken kliva ned för att kissa eller dricka på riktigt. Skulle klara mig fint någon timme till, om jag somnade om. Min verkliga flaska på bokhyllan hade jag glömt fylla på nytt vatten i, så det var bäst att vänta med drickandet (fastän matsmältningen hade mått bra av lite mer vätska). Somnade igen och drömde att jag hade glömt vad mormor & morfar hette för namn. Helt absurt, ehuru jag alltid hade kommit ihåg dem hela livet. Gick ut från våran gästtoalett, i deras stora gamla hus, och försökte komma på längs hallen...

När kropp och psyke hade vaknat på nytt, trippade jag snabbt ned för mina trappsteg. Ställde mig vid sängen för att dricka klart friskt vatten. Nu var jag hur övertygad somhelst om att jag var vaken. Mindes namnet på varenda bekant i hela världen. Skrattade åt förra gången när inga droppar kom ur glaset, och skulle precis till att dricka när...

Vaknade och fattade att jag just drömt. Nu kändes det visserligen mindre verkligt, mer dimmigt avdomnat, men ändå fullkomligt klart att jag hade vaknat på riktigt. Gick sakta nedför sängtrappan och bort till kökskranen. Fyllde på en mugg, medveten om att de gamla goda glasen står ju längst inne i skåpet. Dessutom brukar jag aldrig göra påfyllning bredvid sängen - ytterligare ett bevis för att jag är vaken nu.