Som en fågel flög du mot frihet
Lämnade boet tomt att sörja i

Som en ål slingrade du dig
Kall och klibbig blev jag kvar

Som en räv höll du mig listigt kvar
Med vackra ord och tro på mer

Som en igel suger du dig fast
Lämnar mig kraftlös i en hög på golvet

Som en parasit lever du i min själ
Äter upp mig inifrån

Som en spindel klättrar du på min hud
Låter mig minnas din beröring

Som en varg smyger du runt mitt hus
Känner din närvaro trots avstånd

Som en fjäril, den vackraste av alla
känns du i min mage när jag tänker på dig

Som en människa lever jag,
Varken mer eller mindre, jag är