Igenkänn hur Vinden tar fäste i Vattnets vågor,

vaksamt - tåligt men, otåligt - vilsamt,
och just så såras ideligen det ömtåliga

i skimret inifrån skogarna lagt min blick

igenfinnande alla återvägarna och motgångarna
i skrymslen; in över Livets grumliga vattenbryn.


Ville alltid vara en orörd källa;

En itänt det Tiden har hitsänt.


Hämtar härdad livslust. Striden är kvar.