Priset för en trasig fot
är inget att se fram emot.
Besök görs på en vårdcentral
där kunskapsbristen är total.
En räkning skickas hem ändå
trots att en hjälp ej fanns att få.
Sedan följer en remiss
med väntetid som är oviss.
Till någon slags specialist
som tycker att sitt jobb är trist.

Men ej önskar någon bot
på grund av sitt nedskärningshot.
Den hjälp man får är minimal
men prislappen katastrofal.
Så länge som man knappt kan gå
finns lidanden att tjäna på.
Man tvingas följa var premiss
som läkaren gör i sin skiss.
Till slut blir man en extremist
av skoinlägg för häl och vrist.