Vivaldi

säger bara det

Vivaldi och

De fyra årstiderna

Vi pratar inte Pizza nu

även om det finns en Pizza

uppkallad efter detta underbara

verk som man bara inte kan få nog av:

Våren E-dur (Allegro - Largo - Allegro)

Sommaren g-moll (Allegro non molto - Adagio - Presto)

Hösten F-dur (Allegro - Adagio molto) - Allegro)

Vintern f-moll (Allegro non molto - Largo - Allegro)

(I denna första utgåvan återgavs en dikt i anslutning till var och en av årstidskonserterna, en sonett, med karaktäristiska drag för de olika årstiderna och man tror att Vivaldi själv skrev dem.)

Visste Du att Han var präst oxå?

Jo, han kallades den "röde prästen"

för han draperade sig med en röd slängkappa

och på huvudet hade han sitt morotsfärgade hår

Hela karln var ju ett vandrande "4 årstider"

ibland mitt under en mässa kunde han smita ner i

sakristian, för att skriva ner en låt idé, en helt

underbar levande människa alltså, men han fick oxå

sparken för detta.. INTE AVBRYTER MAN VÄL EN MÄSSA

FÖR ATT SKRIVA MUSIK, SKANDAL TYCKTE MAKTENS MÄN..

Men det precis det man gör om man har passion för något,

och det hade Antonio Vivaldi, och alla andra levande människor

som tycker att deras "passion" är viktigare än någonting annat

Man smyger upp om natten, spelar in sin melodi, eller klottrar

ner den där dikten som bara kom, även om man måste söka

upp toan på jobbet för att plita ner de livsviktiga raderna

som man kanske sen publicerar på nån sida, typ denna..

De fyra årstiderna är passion när den är som bäst..

Och för var gång man lyssnar så dyker det upp nya tankar..

För många med mig så är De fyra årstiderna som kärleken,

och som en Quinna, eller som just den "Quinnan" eller personen

som gjorde så starkt intryck på oss så vi helt enkelt struntade i om

det var "mässa" eller eller ej, vi övergav allt, gav oss hän...

Italiens vår är ju mer som den svenska sommaren, så när vårens

stycke spelas så känner jag "SOMMAR", längtar SOMMAR, vill SOMMAR

men ute är det 15 grader kallt, men det gör inget, man får drömma sig bort

ett ögonblick eller två, eller fyra...

Hmmm? Kärlekens fyra årstider, våren, man blommar som inget annat,

sommaren, hettan, man rodnar, blir lite svedd, sen kommer hösten,

kärlekens löv ramlar av, höstvindarna, blåser omkull en, man ser felen hos

den andre och den andre upptäcker felen hos mig som bara jag visste fanns

till sist läggs en kyla, ett täcke, av sorg, över allt, om än vitt, så ser man allt i

svart, nätterna blir långa, dagarna kortare, mörkret synes ha vunnit över

kärleken...MEN..

Snart kommer våren igen, känslorna vaknar, livet uppstår, inte så lite likt ett

annat drama som hände drygt 1600 år innan Vivaldi skrev detta underbara.

Men då var det en annan Tonsättare, universums egen Dirigent och

Tonen, eller Ordet, som var från begynnelsen, Ordet som blev kött, eller

människa, en människa fullt ut med den högsta passionen någonsin, att

frälsa en hel värld. Han var "Tonernas ton" som blev en not, för att vinna alla

andra "nötter" som valsat bort sig, Han ville att alla skulle bli skrivna i den

stora notboken där alla världens tårefödda toner äntligen hittar sin melodi,

sitt notblad, sin takt, sin sång. Alla unika, alla lika... Hans liv på jorden var

verkligen ett "fyra årstidernas", med en återkommande

vår, ett  "Allegro" en Uppståndelse.... Livets stora vändpunkt, för varje, liten

notvändare, för såna som Dig och mig, och för hela skapelsen...

Och det kommer en dag, det kommer EN DAG, då denna världens mörker,

vinter, kyla, ondska får en ände, det tror jag på, det längtar jag efter och

många med mig...  

Så Kära Antonio Vivaldi, kanske gläds vi då ännu mer att

vi här fick ta del av Din version av Passion, liv, lycka, sorg, glädje.

Helt enkelt dina "De Fyra årstiderna", tack från oss alla som beundrar att du

var lydig din inre maning, din passion, och delade den med oss...

kb

 https://www.youtube.com/watch?v=GRxofEmo3HA&t=41s