Det blev dig en närmast ofattbar sorg den gången
Då du hörde att din gamle vän Edvin
Plötsligt hade dött under ett bridgespel
Då han skulle till att bjuda
Från fönstret hjälpte dig naturen att sörja
Genom att klä sig i svartgrå moln
Och fönstret gnällde av vinden
Det var som om livet plötsligen tagit slut
När tidningen meddelade sorgen
Samtidigt som naturens ilska visade sig
När luften kastas mot den gula husväggen
sedan vägarbetarna lämnat hål i marken
Först då hade verkligheten pusslat samman din begreppsvärld
Så att man kanske får en ny mening i tillvaron.