den är lång
entrén till stenhuggarmon
här växer bara furor
inte en granbarkborre
så lång ögat når

vitmossan brer ut sig
över stock och sten
det är så vackert
när den lågt stående solen
silar in sig mellan furorna

snön täcker riset
det som osjälviskt ger
blå och röda bär sommar och höst
det är här jag finner min tröst

det är min kyrka
där det enda som hörs
är naturen och vindens orgel

här var start och landningsbana
för mindre plan under kriget
än idag hålls rakan ren från sly
i fall att

det är hit jag flyr
om "i fall att händer"
med tält och stormkök
fiskeredskap och isborr
till stenhuggarmon
mellan två rena sjöar

det sägs att det bor vargar där