Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Så föll gryningen


Så föll gryningen
natten om halsen

som en ljusning
penetrerande
med vassa knivar

allt mörkt som hålrum
för att slutligt
lysa igenom allt,
segrande.

Där stod miraklet till sist
i sin nakenhet

uppfyllt av det
otroliga
som alla ser som troligt
eller
ett bara vara.

Men varje dag föds
en ljusets gestalt
på detta sätt

och tänder fågelsången
i templet
för att vi ska höra
åse, åkalla ordlöst.

Men vi skyndar mot
det försvinnande mörkret
och dess fasor,
ohörsamma

tills det sluter sig
om vår mänsklighet.






Fri vers av Jan Widströmer VIP
Läst 44 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2024-03-12 13:51



Bookmark and Share


  Sommarnattsljus VIP
Helt enkelt fenomenal! Ger så mycket att tänka på i varje strof
2024-05-01

  Sommarnattsljus VIP
Förfärligt att föreställa mig ljuset som knivar som skär in i nattens mörker! Smärtsamt. Texten får mig att tänka på en förlossning - nu plötsligt också "javisst gör det ont"...Vid närmare eftertanke så kan jag faktiskt själv också uppleva ljuset som något vasst, som skär in... Skulle aldrig ha tänkt på att formulera det så ändå. Det slår mig att dina målningar också innehåller dessa "vassa, skärande glasskärvor". Gillar (allt! men det här lite vardagliga känns väldigt nära, samtalande, inte lika "konstfullt"): "...det otroliga/som alla ser som troligt.."

2024-05-01

  Kungskobran VIP
Stor poesi
2024-03-20
  > Nästa text
< Föregående

Jan Widströmer
Jan Widströmer VIP