när våra gränder blir allt längre
tinar rädslan
och de sista stunderna
öppnar sig
mot något som inte tar slut
ty solen
stannar kvar
då
nu
blir det april redan i mars
trots minus
plus ljus
i ett rått lugn
berusande nära
börjar luften blanda om bland alla
frusna bilder
tills det doftar
förväntan
långt mer dödligt levande
än studenten eller advent
älskar jag innan
det ens har hänt
för innan finns
precis allting
ännu kvar
i den allra första chansen
att ta av sig
sina tabun
risken att bli sjuk
förstärker
känslan av förtjusning över
att cykla förutan
stödhjul
skriker det i backarna: Primavera!
trumpetar tulpaner
läppar på E.P.
längs knastriga gamla kvartér
på splitt ny
rytm
imiterar Louis Prima
så gott som Louis Armstrong
där pojkens små
jackärmar fick
lyssna musik för stora
kommer morfar och faster på påsken
och blev jag så glad
fast lät lite hemskt
likt medicin
med choklad som förrätt
svaldes hela
atmosfären i ett enda
lyckligt löfte
om att aldrig behöva drunkna
istället sväva
en bra bit ovanför allt vi inte visste