den sång jag ofta sjöng var "Brevet från Lillan"

pappa kom hem för jag längtar efter dig

min längtan efter dig var stor, har väl längtat hela livet efter något annat än det jag har..

Längtan finns kvar efter dig pappa men nu finns det också en bitterhet över pappa som sviker. Alltid och kommer alltid att göra, finnas till för sitt barn? Måste man det?

Frågan jag hade till dig när jag bad om hjälp..

var den svår att förstå?

var den svår att besvara?

är jag inte värd ja eller nej?

undrar du inte idag hur jag har det?

Jag är 39 år men längtan efter dig finns kvar, flickan i mig, hon som finns längst inne i mig, i kvinnan, längtar

längtar så oerhört mycket

skulle kunna skjuta ut mitt hjärta ur kroppen med hjälp av denna längtan

vet någonstans inom mig att det aldrig blir

att du aldrig någonsin kommer finnas där

det gör så oerhört ont i mig

vet att jag är en del av dig

hoppas bara jag är den bättre