Du skicka två sms i torsdags, du som aldrig hör av dig.
Du som aldrig ringer.
Du som inte svarar varken när man ringer eller sms:ar.
Men i fredags så kom det... två sms från dig!
Du var på väg, ner hit till stockholm.
Jag vart nervös, såklart.
Jag ringde dig.
Du svara, nu så svara du...
Vi träffades på eftermiddagen, vi som aldrig träffats på fyra år.
Men vi träffades du och jag.
Allt kändes som om vi aldrig vart ifrån varandra.
Som om vi alltid umgåtts, alla dagar under dom här fyra åren som gått, du och jag.
Jag längtade efter att få röra vid dig...Jag längtade efter att ha dina armar runt om mig, igen...skulle det vara detsamma som då?!!
Vi umgicks hela helgen du och jag, vi som inte träffats på fyra år, men allt var som förr, men nu är vi äldre, mognare, förståndigare och mer försiktiga.
Vi hade kul...tittade på film och pratade, tog långa promenader, precis som förr.
Men så kom den dagen då du skulle resa.
Det åskade då, hela dagen var grå, mitt hjärta vart grått!!
Tåget kom, och den enda kram jag fått på hela helgen, den som jag så länge längtat efter fick jag då.
Sedan var dagen ännu gråare, du var borta...igen!