Om det fanns skäl att bli revolutionär?
Vad sägs om att vrede, och en närvaro här?
Duger det för att fostra en medveten proletär?
Sen var det väl mode, och att jag var kär.
Någon hunger har jag personligen aldrig känt,
men mormor har berättat om allt som hänt,
så mina ögon ser vad som har varit
och ser allt det mörka som farit.

Om det finns själ att kvarbli vid dessa doktriner?
Ja, så länge det enda som bjuds är förgiftade apelsiner,
och en klockren vägg av ingen som bryr sig.