Sömnlösa nätters ensamhet
håller mig kedjad i en evig mardröm.
Länkar av tjockaste stål
utan en chans att bryta mig fri.

Livet i mina ögon är borta
nu endast trötta och livlösa.
Mina läppar stumma av uppgivenhet
över livets grymma.

Från pojke till man
från man till ingenting.
En skugga på en sargad vägg
ett minne längst bak i ett fotoalbum.

Jag ber dig min älskade
blott om en enda sak.
Minns mig som den jag var
innan mörkret föll.