Du är den finaste av allt fint fint fint
kan få vem du vill
(men inte mig)

Tror faktiskt jag är inne i en period av förvirring just nu
Vet inte vad jag vill
Vad jag inte vill
Behöver nog lite distans
(från dig i alla fall)

Kommer alltid minnas dig och dina älskvärda blickar
Tänka på dig
Sakna dig
Vilja komma dig nära
(det är faktiskt sant)

Men verkligheten är så mycket enklare
Simplare Renare
Här finns inga illusioner
som gömmer svarta drömmar bakom vita dimmor
Här finns bara Den
Sanningen
(och oj vad den gör ont ibland)

Så jag börjar väl där jag en gång slutade
Ber dig om förlåtelse
Kramar Kysser Klappar
Det gör så ont att göra dig illa
Men ondare att göra dig tillfreds
(och vad är det man säger.. om vem man alltid står närmast)

Och om sanningen ska fram
(vilket den alltmer börjat göra)
Så handlar det inte om lycka i ditt fall heller
Att vinna är inte alltid det bästa
Speciellt inte när man kan luta sig tillbaks
och njuta av sin förlust
I självömkans djupaste fåtölj
(jag vet - har suttit där - tills jag reste mig upp)

Så jag pausar det sentimentala
(tills jag kryper in i min ensamhet)
Skakar din hand
På detta professionella vis
Tackar för en god affär
Inte alla går i vinst
Men förlust kan svida skönt den med
(i alla fall när skorpan täckt över det värsta)

Du är den finaste
Av alla jag mött
(jag menar faktiskt det)
Men jag vinkar av dig på perrongen idag
Kanske med en rosa servett mellan mina fingrar
Och när jag gråter
Sörjer Panikerar Snyftar
Ska du bara minnas En sak

Det var jag som lämnade dig

(för att jag ville)