Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vad kallades det nu igen? Kärlek, just det, kärlek


Det vilar
en tår
i mitt
vänstra öga

Har Du
sett den?

Den ligger
där och tvekar
väntar på Ditt
nästa drag

Kommer Du att tvinga den
smeka min kind
för att sedan lämna
saltspår på mina läppar

Det största utrymmet
upptas av tomrummet
efter Dina ord
som saknas

Och min tår
diskuterar med
mitt hjärta

om
stolthet
och
sårbarhet

Och under tiden

försöker jag
finna ord längs
Dina blodådror
som ingen
redan sagt

de som pumpar
runt Ditt liv

och
förgör
mitt




Fri vers av Jewel_x
Läst 588 gånger
Publicerad 2006-09-22 08:12



Bookmark and Share


  curra
Oj vad stark!
Jag fäller nästan en tår då jag läser denna, för det känns som det är mig du skriver om.
Grymt bra!
2006-11-14

  Johannes
mmmm vackert, sårbart och allt presenterat i en snygg förpackning.

"försöker jag
finna ord längs
Dina blodådror
som ingen
redan sagt"

Grymt!
2006-10-11

  Marlene Anna Linnéa
underbart.. smärtsamt och känsligt. metaforen med tåren som ligger och tvekar är gulligt gripande på något sätt... hmm.. jo, det känns det här.
2006-10-01

  Flickan*i*L*för*Lycka*
Jadu många gånger kan det som är, känns bra för andra vara förgörande för oss själva..., VÄLDIGT fint skrivet älskar spec början på den:)
2006-09-22
  > Nästa text
< Föregående

Jewel_x
Jewel_x