fortfarande hängandes i sin strypsnara
speglas med solens strimmor
av ilska vill hennes själ vakna igen
hon är bitter, hon är ensam
hennes snara drar åt runt halsen
och från en sekund till en annan
blir smärta till njutning
och övre makter tar över
som att hänga ut huvudet ur bilrutan
känna livets vindar slå mot kinderna
så tar livet emot dig när det tar slut
Hon tar avtrampet från världen
och från snaran till marken är det nära
men inget av henne är kvar
hon har lämnat det som alla hatade
hon var ful, hon var värdelös
hon fick som sista minne se sig själv
tryckas mot gruset där alla spottat sin avsky
där hon är, där är allt förlåtet
men hennes spår hänger i snaran
där inte ens blod är skrämmande att se